Sista stunden

Det svåraste beslutet vi som djurägare måste ta är när tiden är kommen för att låta vår familjemedlem somna in. Oftast sker detta beslut när djuret blir gammalt och får problem med inre organ eller med rörelseapparaten. Ibland har djuret skador eller obotliga sjukdomar som kommer tidigare i livet. I vissa fall måste ett omedelbart beslut om avlivning tas.
 

Med tanke på att våra djur tyvärr aldrig blir lika gamla som vi, så står vi förr eller senare inför detta mycket svåra beslut. Det är en tung uppgift att besluta om liv och död, men har man väl börjat fundera på avlivning så är det sällan ett fel beslut. I många fall drar man som djurägare ut på beslutet för länge.
 

Det är oftast ni som djurägare som känner ert djur bäst som fattar beslutet, men känner ni er osäkra så kan jag hjälpa er att undersöka djuret och ge er min åsikt om djurets hälsa.

Min önskan är att ert djur får somna in så stilla och fridfullt som möjligt. Jag försöker alltid eftersträva att få er sista stund tillsammans så bra jag kan.
 

Jag kan i mån av tid och om jag tidigare träffat djuret och djurägaren ibland erbjuda hemavlivning.
 

Innan ni kommer med ert djur till mottagningen är det bra om ni tänker igenom hur ni vill att kroppen ska hanteras efteråt. Ni kan välja att ta med er djuret hem för begravning, eller så kan ni välja att få det kremerat. Separat kremering innebär att ert djur kremeras enskilt och då får ni tillbaka askan i en urna. Ett annat alternativ vid separat kremering är att ni ber om att få askan utspridd i en minneslund. Ni kan antingen be personalen på krematoriet att göra detta, eller åka dit själva och strö askan i minneslunden. Jag skickar djur som ska kremeras till Lekebergs Smådjurskremering utanför Örebro (www.smadjurskremering.se). Det är personalen på krematoriet som hämtar djuren hos mig på mottagningen. Vanlig kremering innebär att djuret kremeras tillsammans med andra. Ni får alltså inte tillbaka askan.

När ni kommer till mottagningen med ert djur för avlivning får ni först legitimera er och skriva på ett godkännande för avlivning, samt betala. Vid hemavlivningar går vi också igenom detta först.

Givetvis får ni själva välja om ni vill vara med under avlivningen eller inte. Min erfarenhet säger dock att det oftast är skönt att vara med och se hur det går till, och det är lugnast för djuret att inte bli lämnad. Om avlivningen sker på mottagningen får du gärna sitta kvar en stund med ditt djur efteråt.
 

Vid avlivning av hund ger jag den oftast en lugnande spruta innan. Detta för att undvika stress och obehag hos hunden. Efter ca 15-20 minuter blir hunden trött. När hunden är trött lägger jag sedan en kanyl i ett av benen. Hunden får sedan en överdos av ett narkosmedel direkt in i blodet. Vanligtvis går det hela mycket lugnt till och hunden behöver aldrig känna smärta. Ibland kan hunden dra en djup suck efter injektionen och denna kan upplevas som obehaglig. Hunden är dock inte medveten om detta då sucken är orsakad av muskelkontraktioner. Efter några minuter kontrollerar jag sedan att hunden ät död, bland annat genom att lyssna på hjärtat för att kontrollera att det har stannat.

Katterna får en lugnande och smärstillande spruta som de blir trötta på efter ca 10 minuter. När katten är lugn injicerar jag avlivningsvätskan i buken på katten, och den somnar då vanligtvis in efter 5-20 minuter. Ibland ger jag avlivningsvätskan direkt i blodet.